Att många konstnärer har en osäker och utsatt arbetssituation är allmänt känt, det finns relativt få fasta anställningar och uppdragsgivarna kan i stort sett välja och vraka när de ska rollbesätta. Konkurrensen är enorm.
Den ständiga debatten om vad som anses vara konst, begreppen fin- och fulkultur och splittringen mellan de stora teatrarna och de avsevärt mindre blir allt större. Om man ska tro det som står i media. Då måste man ju fråga sig om dessa begrepp är verkligheten eller om de är skapade av människor som tycker.
Scenkonst kan beskrivas som en slags direktsändning under l
upp, om man så vill. Intrigerna är ofta väl uttänkta och bygger inte sällan på tidigare, kända verk. De är oftast underhållande, tankeväckande och engagerande. Ensemblen har repeterat länge och väl, allt runtomkring är förberett och minutiöst planerat. Publiken är förväntansfull och vill ha valuta för pengarna. Är inte detta gemensamt för alla typer av konstformer; att framkalla känslor, reaktioner, insikter och åsikter? Eller står vissa konstarter utanför detta?
Man kan undra över detta då det finns särskilda inrättningar för såväl dans, teater, balett, målning och skulptur. Vart finns motsvarande för musikal? Det är väl också en vedertagen konstform, eller?
